ADHA – EN SUPERKRAFT

 

Allt fler tjejer får reda på att de har adhd. Bilden av diagnosen som något negativt och typiskt för bråkiga killar byts ut i samma takt som kändisar hyllar sin diagnos. Men hur är det egentligen att leva med adhd? SOLO har undersökt saken.

Vad har Justin Timberlake, Petter och Isabella Löwengrip gemensamt? De är kreativa, enormt drivna – och de har adhd Faktum är att fler och fler kändisar går ut med att de har diagnosen. Senast var det Viktor Frisk, från musikduon Viktor & Samir, som berät­tade för Expressen om sin adhd. Han förklarar att han inte ser på diagnosen som en sjukdom utan som en super-kraft som han kan dra nytta av.

Det är ingen slump att många konstnärliga personer har adhd. Läkaren Martin Winkler, som är specialiserad på diagnosen, menar att personer med adhd ofta är mer kreativa. Enligt hans studier känne­tecknas en person med adhd även av att vara passionerad, entusiastisk, flexibel, känslig och villig att ta risker. Ändå har diagnosen nästan enbart kopplats ihop med stökiga småkillar. I våras la Barnombudsman­nen, en statlig myndighet som företräder barn, fram en rapport där det fram­kommer att det visserligen fortfarande är flest killar som får diagnosen – men den visar också att mörkertalet bland tjejer är stort.

Den negativa och ensidiga bilden av adhd har kritiserats av kända profiler. Isabella ”Blondinbella” Löwengrip fick sin diagnos som vuxen och beskriver den som

anledningen till sitt inre driv. Tv- och radioprofilen Cissi Wallin fick precis som Blondinbella diagnosen i vuxen ålder och skriver i en krönika för Metro att det borde fokuseras mer på vilka styrkor som kommer med adhd. Cissi skriver att hon tack vare sin adhd exempelvis började läsa och skriva redan som femåring, samt hade musikalitet och berättar-förmåga utöver det vanliga. Trots det fick hon främst kritik i skolan för att hon krävde mer uppmärksamhet än de andra eleverna

– Passar man inte in i det fyrkan­tiga hålet, oavsett personlig form så… Sorry, kid. Du är ett problem, skriver hon i krönikan.

Min bild av adhd sen tidigare var att det klingade negativt och handlade om bråkiga killar,

 

adhd-brain-vs-normal

”MÄRKLIGT ATT DET KALLAS FÖR FUNKTIONSHINDER”

Programledaren Brita Zackari är en annan känd profil som fick diagnosen först i vuxen ålder. Tidigare i år gick hon för första gången ut publikt med att hon har adhd. Brita har samma inställning som Cissi, hon tycker att det känns märkligt med ordet diagnos och att det kallas för funktionshinder.

– Vårt samhälle är uppbyggt kring folk som är bra på att rätta sig i led och sitta tysta och lyssna, så det kommer ju av det. Men alla människor som är bra på det är ju å andra sidan ofta dåliga på att tänka snabbt eller vara kreativa, fast det kallar man inte för hinder, säger Brita.

Det var Britas bror som berättade för henne om vad adhd innebär och att det kanske var anledningen till varför hon blir så frustrerad över vissa saker.

– Jag kollade upp det på något onlinetest och då var det som att någon hade varit inne och rotat i min hjärna och gjort ett fråge­formulär av det. Min bild av adhd sen tidigare var att det klingade negativt och handlade om bråkiga killar.

Brita ville gärna få en diagnos så att hon kunde ta medicin, som hon hoppa­des skulle ta bort hennes svårigheter.

– Medicinen fungerade inte alls för mig. Men kunskapen om hur jag fungerar hjälper rätt mycket bara det.

Att få reda på att hon har adhd väckte både lättnad och sorg inom henne.

– Jag har alltid känt att jag har haft så himla svårt för saker som andra tycker är hur lätta som helst, så det var en lättnad att förstå vad det beror på. Samtidigt är det en sorg att tänka på hur det hade kunnat bli om någon plockat upp detta under skoltiden. Jag hade nog inte gått ut med toppbetyg ändå, men jag hade kanske haft bättre förutsättningar att känna mig stolt över mig själv och kunnat fokusera mer på det jag faktiskt var bra på.

SVÅRARE ATT UPPTÄCKA HOS TJEJER

Brita Zackari tror att samhällets krav på hur tjejer ska uppföra sig är en stor anledning till att många tjejer får diagnosen så sent.

– Många av oss har inte valet att vara sådär utåtagerande och aggres­siva som killar kan vara. De flesta tjejer har istället en tendens att vända saker inåt, i negativa tankespiraler. Då är det inte lika lätt att upptäcka vår adhd på samma sätt.

Brita märker av sin adhd när hon ska göra något som kräver hennes fulla uppmärksamhet under lång tid.

– Jag märker att jag är dålig på att svara på sms om jag läser dem medan jag gör något annat, då hin­ner jag glömma bort dem. Därför försöker jag i så stor utsträckning som -möjligt ta tag i saker direkt.

För att förstå någon med adhd bättre, tipsar Brita om att prata med personen i fråga.

– Fråga personen vad hen själv tänker är saker som kan skapa problem och lägg din förståelse där. En rätt vanlig grej är väl att ens partner tolkar att man kommer sent eller glömmer grejer som att man inte bryr sig tillräckligt mycket, vilket absolut inte är fallet. För mig blir det lättare om jag bjuder på att jag trodde att jag kunde påbörja en ny aktivitet när jag hade fem minuter över innan bussen skulle gå. Enligt Tina Granat, avdelninsgchef för Institutionen för neurovetenskap vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, är det vanligare att tjejer får en add-diagnos än en adhd-diagnos. Add är en form av adhd, men utan överaktiviteten. Istället kan man ha svårt att komma igång med aktiviteter och att få saker och ting gjorda. Det är vanligare att tjejer får en add-diagnos, men samtidigt är diagnoskriterierna för adhd och add till stor del baserade på en forskning om kill­ars beteenden. Precis som Brita Zackari säger, tar sig svårigheterna andra uttryck hos de flesta tjejer. Därför uppmärksammas inte besvären hos tjejer i lika stor utsträckning. Tjejer får sin diagnos senare och många får inte den förståelse och hjälp de behöver.

 

adhd-kansas-city-psychologist

”JAG HADE INGEN BILD AV VAD ADD VAR”

Corinne Dominique var 15 år när hon fick en add-diagnos. Add är inte lika känt som adhd och Corinne hade knappt någon bild alls av vad det var. Först ville hon inte lägga någon vikt vid diagnosen.

– Jag ville inte att det skulle definiera mig som person. Vid den tidpunkten skyllde jag fortfarande på mig själv för mina motgångar, särskilt i skolan. Samtidigt brände jag ut mig totalt för att klara mina studier, och kände mig trots det hopplös som elev.

Corinne hade turen att ha en mamma som är utbildad speciaipedagog och som kunde sätta sig in i hennes problematik och se lösningar.

– Jag insåg till slut att det inte var mig det var fel på, utan att jag befann mig i ett skolsystem där mitt sätt att fungera och lära mig låg utanför mallen.

Corinnes mamma informerade henne om skolans skyldighet att uppfylla Corinnes behov och om hen­nes rätt till olika hjälpmedel. Men skolan kunde inte hjälpa till. De hade ingen kunskap om add.

– Kunskapsbristen kan nog bero på att unga tjejer har en sorts duktighetskomplex och därför inte ber om stöd. Man förväntas klara av saker och då kan det ta emot desto mer.

Corinnes diagnos är en del av hennes vardag, men blir extra tydlig vid vissa tillfällen.

– Jag märker av den när jag distraheras av småsaker trots att jag försöker hålla fokus, när jag

inte lyckas uppfatta direktiv, när jag glömmer saker och när jag uttrycker mig för flummigt för att göra mig förstådd. Jag kan ha svårt för att komma igång med saker, avsluta saker och fastnar i känslor som blir väldigt stora.

Men Corinne poängterar att indivi­den är viktigare än diagnosen. – Som närstående är det såklart bra att läsa på, ställa frågor och sprida kunskapen vidare. Men ha i åtanke att det finns många sätt att ha add på. Det är bättre att låta någon själv berätta hur det är för den, än att ha förutfattade meningar.

På senare år har Corinne blivit genuint intresserad av add och allt runtomkring det. Numera är hon inte lika hård mot sig själv.

– Jag vet att jag besitter både styrkor och svaghe­ter. Det jag upplever som svårt kan ibland också gå att förenkla, med rätt verktyg.

Det bästa med diagnosen är att hon kan fokusera på ett helt annat sätt om hon ägnar sig åt en pas­sion, som i hennes fall musik.

– Då kan jag bli extremt närvarande med alla sin­nen och med hela kroppen, så kallat hyperfokuserad. Jag har dessutom en bra fantasi, är nyfiken och känner väldigt mycket. Jag kan också tänka väldigt komplext och obegränsat.

Corinnes råd till alla som funderar på att genomgå en add- eller adhd-utredning, är att inte se diagno­sen som en stämpel.

– Ibland kan diagnoser upplevas som att de pla­cerar människor i fack, men syftet med en utredning är egentligen att fördjupa sig i vem du är och hur du fungerar. Det hjälper dig att hitta sätt som underlät­tar livet för dig. Vad du än väljer att göra är okej, så länge du respekterar dig själv, avslutar hon.

 

FAKTA ADHA

Adhd är en förkortning av Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Det översätts oftast med uppmärksam­hets- och hyperaktivitetsstörning. Den som har adhd brukar ha svårt att kon­centrera sig och har ett stort behov att röra på sig. Vanligtvis är man impulsiv. Add är en form av adhd, men utan överaktiviteten. Istället kan man ha svårt att komma igång med aktiviteter. Det är vanligare att tjejer har add. Adhd ser olika ut för alla; en del har det lätt där andra har det svårare och tvärtom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *